Skriet från barnrummet

Maja saknar nappen. Hon säger det inte, men hon gör allt i sin makt för att slippa känna efter hur trött hon är. Ikväll skrek och grät hon såpass mycket efter pappa att jag gav upp. Efter fyra minuter mys i soffan med pappa sov den lilla loppan. Men men. Varje kväll är en seger. Snart minns vi inte den där hemska tandförstörande gunmiproppen.

Det gick en timma, sen börjar Markus gråta. Jag hörde direkt vad det var för ledsamhet. Det var ont i benen. Den pojken har så mycket växtvärk att det skär i hjärtat på mig. Lille gossen tar sig för benen ”ooont i bena!” liten som än är så ber han om ”medecin mamma!” Lille store Markus.

Nere i soffan, Alvedon och kramar. Han gråter och vill att mamma ska blåsa. Mamma ska sätta plåster på ontet. Mamma ska bära omkring och så ska vi stanna nere.

Min fine lille pojk, 15 kilo blir lätt mycket för mamma. Men vet du? Det bryr man sig inte om när barnet har ont.

Till slut går han med på att gå upp. Sen ångrar han sig. Gråta, krama, vyssja, vagga…

Nu sover han.

Från Majas rum hör jag hur hon snosar.

Bubblan springer runt i sitt hamsterhjul.

Det är mitt i natten och jag känner att jag knappast kommer somna inom den närmsta stunden. Trött, men sömnlös.

Tröstlöst helt enkelt. Precis som det brukar vara mitt i natten.

-A precious iPhone-inlägg-