Man måste dela med sig…

Matts dator är nu skickad till slakt. Eller snarare på service eller ditten-datten. Hur som haver så är den inte här! Är det inte lite småmärkligt att min dator nu råkat vandra hela vägen över till Matts skrivbord? Han skulle bara kolla en grej när jag städade på mitt skrivbord och vips så satte han in sladden och tjofs så står datorn här. Hmm… jag kommer nog låta det vara så.

Måndag igen. Konstigt vad tiden bara rullar. Rull rull… Vi slösar verkligen bort en jävla massa tid här i livet. Tid som vi åtminstonde kunde fylla upp med glada tankar eller nått annat fint. Men nä, vi slösar bort dem på saker som att inte tänka på hur bra vi är! Men så tänker man då… och vips har man tänkt lite väl mycket och allt blir en enda stor depporgie i stället.

Jag är nu drygt halvvägs i min insamling!!! Kom igen nu folkens

Är det inte konstigt. När jag dammade skrivbordet tänkte jag såklart på farfar. Han hadeju det tidigare. Farfar är borta nu, men inte sakerna. En människa kan bruka en tingest hela livet. Det är verkligen dennes tingest, starkt förknippad med just denna människa. Det är en självklarhet att det är dennes tillhörighet. Sen så försvinner människan och kvar ligger den döda tingesten. Kvar och ensam och säkert lite ledsen. Sen så kommer de som är kvar. Plockar upp och tänker på människan. Vips så är människan tillbaka litegrann.