Jag känner mig trött på nästan allt. Ni vet, det hänger säkert ihop med höst och mörker men ingenting känns speciellt spännande just nu.
Jag tycker bloggen har blivit rätt trist och slätstruken och med tanke på hur få kommentarerna blivit så stämmer det nog. Ni som kommenterar gör det mest för att det inte ska bli heltomt skulle jag tro.
Sen så läser jag alla mina standardbloggar men orkar inte bemöda mig att kommentera där heller. När jag läser är det typ 200 blogginlägg jag ska få med mig och då hinner jag inte känns det som.
Jag är så förbannat trött att jag inte får upp ögonen på morgonen. Stackars barn. ”vakna mamma!”
”mmmm” svarar mamma.
Suck.
Igår inventerade vi på jobbet. Vi scannade våra fiffiga handräknare och det var blippat och blippat och blippat. När vi sen skulle överföra blippen till datorn. Då stod det att vi inventerat 0. Då blev jag sur. Det passar bra när man är hemma och vabbar också.
-A precious iPhone-inlägg-
Maja har legat het som en spis brevid mig inatt. Lilla fröken har feber.
Hon är inte vrålsjuk, men varm och täpt i näsan. Flisan får stanna hemma helt enkelt.
För att jag ska slippa dra ut på en febrig flicka får lillebror stanna hemma han med.
Tyvärr betyder detta att jag måste kasta mig till jobbet så fort jag kan i eftermiddag. Plus att vi ska inventera efter stängning.
Nåja, imorgon stannar vi hemma utan förpliktelser.

Markus ser på ett spännande avsnitt av Piggly Wink.
-A precious iPhone-inlägg-
Maja saknar nappen. Hon säger det inte, men hon gör allt i sin makt för att slippa känna efter hur trött hon är. Ikväll skrek och grät hon såpass mycket efter pappa att jag gav upp. Efter fyra minuter mys i soffan med pappa sov den lilla loppan. Men men. Varje kväll är en seger. Snart minns vi inte den där hemska tandförstörande gunmiproppen.
Det gick en timma, sen börjar Markus gråta. Jag hörde direkt vad det var för ledsamhet. Det var ont i benen. Den pojken har så mycket växtvärk att det skär i hjärtat på mig. Lille gossen tar sig för benen ”ooont i bena!” liten som än är så ber han om ”medecin mamma!” Lille store Markus.
Nere i soffan, Alvedon och kramar. Han gråter och vill att mamma ska blåsa. Mamma ska sätta plåster på ontet. Mamma ska bära omkring och så ska vi stanna nere.
Min fine lille pojk, 15 kilo blir lätt mycket för mamma. Men vet du? Det bryr man sig inte om när barnet har ont.
Till slut går han med på att gå upp. Sen ångrar han sig. Gråta, krama, vyssja, vagga…
Nu sover han.
Från Majas rum hör jag hur hon snosar.
Bubblan springer runt i sitt hamsterhjul.
Det är mitt i natten och jag känner att jag knappast kommer somna inom den närmsta stunden. Trött, men sömnlös.
Tröstlöst helt enkelt. Precis som det brukar vara mitt i natten.
-A precious iPhone-inlägg-
Maja kan visst blogga på egen hand!!!!
-A precious iPhone-inlägg-
Vhhhjujfile://localhost/var/mobile/Media/DCIM/100APPLE/IMG_0540.MOVlkkjkohkpokloojiikjhhghjuwqdffgullloolmmmmmmmmmm
Vvbbbbbbb
-A precious iPhone-inlägg-kjjhjhhhhhhhhjkjhjjhkihhchhvhjhhhjhhjhhjhhvjhhhgbmmmkhvcnmlkjhcnmnutvbj







